Bakom ett företag som Hälsingekaffe finns alltid människor.

Historien om Hälsingekaffe startade med introduktionen av Guldrutan 1945

När historien om Guldrutans Kaffe började ta form 1945 var det min far Börje Johnson och min mor Sigrid Johnson som stod bakom arbetet.

De var två människor med olika egenskaper, men med något viktigt gemensamt: övertygelsen om att det gick att skapa ett riktigt bra kaffe om man var beredd att lägga ner det arbete som krävdes.

För att förstå hur Guldrutans Kaffe kunde växa fram behöver jag därför först berätta lite om vilka Börje och Sigrid egentligen var.

Börje – uppväxten som formade honom

För att förstå historien bakom Guldrutans Kaffe måste jag först berätta lite om min far, Börje Johnson.

Han växte upp under fattiga förhållanden i Söderhamn på 1920-talet. Det var ont om arbete och för många familjer handlade vardagen om att få det allra nödvändigaste att räcka till.

Min farfar Jonas hade så svårt att hitta arbete i Söderhamn att han tvingades söka sig till Ljusdal för att kunna försörja familjen. Kvar hemma i Söderhamn fick min farmor Elin försöka få ekonomin och vardagen att gå ihop.

Pappa berättade för mig om en händelse från den här tiden som jag aldrig har glömt.

En dag när han kom hem satt hans mamma Elin och grät.

Det fanns sill till maten – men ingen potatis. Och hon hade inga pengar att köpa någon för.

Vad Elin inte visste var att hennes son en tid tidigare i hemlighet hade satt några potatisar ute på gården. Tanken var att låta dem växa och en dag överraska sin mamma.

Nu blev det ingen sådan överraskning.

Börje gick istället ut på gården och grävde upp potatisen han hade satt.

Den dagen blev det potatis till sillen.

Det kan tyckas vara en liten berättelse ur ett barns liv. För mig säger den mycket om den människa min far skulle bli.

Han hade tidigt fått lära sig att ingenting kom av sig självt. Ville man åstadkomma något fick man försöka hitta en lösning med de möjligheter man hade.

Företagsam redan som nioåring

En annan händelse från min fars barndom säger kanske ännu mer om den företagsamhet som skulle följa honom genom livet.

Redan som nioåring började Börje sälja jultidningar. Och han gjorde det med en sådan framgång att han slutade tvåa i hela Sverige.

Men framgången skapade också ett problem som en nioårig pojke knappast hade kunnat förutse.

När försändelsen med alla jultidningarna anlände till järnvägsstationen i Söderhamn gick Börje dit för att hämta dem. Där fick han beskedet att tidningarna måste betalas innan de kunde lämnas ut.

Pengarna fanns inte.

För en nioåring kunde historien mycket väl ha slutat där.

Men Börje gav sig inte.

Han gick istället till en av stadens största grossister. Med mössan i handen frågade han om grossisten kunde hjälpa honom att lösa ut tidningarna.

Börje hade inte mycket att erbjuda i gengäld, men han gav ett löfte: om han fick hjälp skulle grossisten få ett exemplar av ”Mors julbrev”, som kostade 25 öre.

Någonting hos den lille pojken måste ha gjort intryck.

Grossisten bestämde sig för att hjälpa honom. Han löste inte bara ut tidningarna utan såg också till att de hämtades från järnvägsstationen och transporterades till lagret med lastbil.

Därifrån kunde Börje fullfölja sin försäljning.

Den julen blev därför något alldeles särskilt för familjen Johnson. Börje kunde bidra till att det fanns god julmat på bordet och dessutom till att det blev möjligt att köpa en julklapp både till honom själv och till hans lillebror.

Han var bara nio år.

Men redan där fanns flera av de egenskaper som senare skulle komma att prägla hans liv: viljan att arbeta, modet att fråga om hjälp när det behövdes och framför allt förmågan att inte ge upp när ett problem verkade stå i vägen.

 Att sälja framtiden – som 16-åring

När min far Börje var 16 år hade hans företagsamhet utvecklats ytterligare.

Vid ett tillfälle gav han sig iväg till en by i Norra Hälsingland för att sälja dammsugare.

Börje förstod att det skulle vara betydligt lättare att sälja till byns övriga invånare om han först kunde övertyga någon som de andra kände förtroende för.

Därför började han inte knacka på dörrarna på måfå.

Han sökte istället upp den rikaste bonden i byn.

Och han lyckades sälja en dammsugare till honom.

Nu hade Börje plötsligt ett mycket starkare argument när han gick vidare till nästa gård. Han kunde berätta att den välkände bonden redan hade köpt en.

Det fungerade.

Försäljningen fortsatte från gård till gård och till slut hade Börje sålt dammsugare till i stort sett hela byn.

Men det finns en detalj som gör historien alldeles speciell.

Det fanns ännu ingen elektricitet i byn.

Invånarna visste däremot att elektriciteten skulle komma inom ungefär ett år. Dammsugarna som Börje sålde kunde därför inte användas när kunderna köpte dem.

De köpte något för en framtid som ännu inte hade kommit.

För mig säger den här historien mycket om min far.

Redan som 16-åring hade han förstått något som långt senare skulle beskrivas med moderna ord som marknadsföring, referensförsäljning och förtroendeskapande.

Men för Börje var det förmodligen mycket enklare än så.

Han såg en möjlighet.

Han funderade ut vem han först behövde övertyga.

Och sedan satte han igång.

På sätt och vis sålde han inte dammsugare den dagen. Han sålde framtiden.

Sigrid – flickan som fick bli vuxen alldeles för tidigt

Min mor Sigrid hade en helt annan uppväxt än min far Börje.

Hon växte upp i Woxnabruk i Hälsingland, där familjen levde under relativt goda förhållanden. Hennes barndom såg därför länge helt annorlunda ut än Börjes.

Men när Sigrid var bara tolv år gammal förändrades allt.

Hennes mamma avled.

Plötsligt fanns det inte längre någon vuxen kvinna som kunde ta hand om hemmet och familjen.

Sigrids pappa och hennes två äldre bröder arbetade som snickare. Hemma fanns dessutom hennes lillebror, som bara var sju år gammal.

Ansvaret för hemmet föll därför på den tolvåriga Sigrid.

I en ålder då hon själv fortfarande borde ha fått vara barn fick hon laga mat, sköta hemmet och ta hand om sin lillebror. På många sätt tvingades hon över en natt ta den roll som både en mor och en hustru på den tiden förväntades ha i ett hem.

Det måste ha varit ett oerhört ansvar för en tolvårig flicka.

Men erfarenheterna kom också att forma henne.

Sigrid utvecklades till en stark, ansvarstagande och handlingskraftig kvinna. Hon hade tidigt fått lära sig att se vad som behövde göras – och sedan göra det.

Många år senare skulle just den styrkan få stor betydelse.

För när Sigrid och Börje skapade ett liv tillsammans möttes två människor som hade formats på helt olika sätt.

Börje hade vuxit upp med knapphet och tidigt utvecklat sin företagsamhet, sin uppfinningsrikedom och sin förmåga att se möjligheter.

Sigrid hade tidigt fått bära ett stort ansvar och utvecklat den styrka och uthållighet som krävdes för att få vardagen att fungera även när förutsättningarna plötsligt förändrades.

De var olika – men de kompletterade varandra på ett sätt som senare skulle få stor betydelse för det som blev Guldrutans Kaffe.

I nästa blogg startar jag med uppbyggandet av Guldrutans Kaffe